.

Jag känner mig alldeles you know... Blööh. Tom på känslor, och ändå full av dem? Som om jag inte kan beskriva det som pågår i mig. I don't know, jag har aldrig haft problem med att uttrycka mig i ord när jag mått dåligt. Nuförtiden mår jag förjävligt, fast jag vet inte hur jag ska säga det, för jag vet inte vad källan till det är längre. Jag är alltså precis som jag alltid varit, men nu utan anledning. Jag antar att vissa sår aldrig läker helt, det får bli min anledning.