.

Fyfan vad vissa människors existens är patetisk. Seriöst, har man inget bättre för sig? Det är synd att man ska slösa så mycket tid till bullshit och sen påstå att man är allas bästa vän. Orka orka orka, säger jag bara. Och jag menar inte någon specifik person, utan att man ser det här så jävla ofta. Alldeles för ofta. Det tar fan på energin när man försöker tänka ut en anledning till varför folk orkar hålla på, jag skojar inte. Undrar om man aldrig tröttnar?

Sen är jag så himla trött på att älska dig på det här sättet. Jag har aldrig älskat någon såhär och det är så jävla löjligt och seriöst, "jag pallante trycket". Nej men fan va drygt. Ärligt talat, när ska man låta sånt där vara i det förflutna istället för att gå runt med det hela tiden? Jag fattar inte. Men det är sant det dom säger. Älskar man någon på riktigt tar det en livstid att glömma. Jag tror ärligt talat man aldrig glömmer något så stort och livspåverkande heller, för det formar en.

Igår pratade jag & T. Satt och lyssnade på Summer of 69, och när Bryan Adams sjöng "those were the best days of my life" satte det igång tankarna riktigt mycket. Så jag frågade T om hon hade någon dag som var den bästa i hennes liv, som hon kommer komma ihåg när hon är en gammal tant. För ärligt, något jag tänkte på igår var att man tror att verkligen allting är minnesvärt i sina tonår, eller när man är liten. Men det är det ju inte? Man tror många dagar är bästa dagarna i ens liv, men hur många av dom kommer du tänka tillbaka på och le, långt in i framtiden? Det finns inte många sånna dagar. Jag har en sån där dag. EN. Och även T kom bara på en dag. Varför gör man inte flera minnesvärda saker för att uppleva det här oftare? Jag förstår inte det. Många av de som läser har säkert också bara EN dag, eller ingen alls. Och det är synd. Visar på att människor borde ta vara på livet. Undra varför det är så himla svårt att göra det?