.

Igår var den jävligaste dagen på länge, den tar fan priset litegrann om jag ska vara helt ärlig. På köpet snäste jag av mamma som inte är så himla glad över det, och också farbror som inte ens kan ha kul på deras Eid för jag är dum i huvudet, bara för han oroar sig för mig. Jag vet, jag är jätteduktig, två flugor i en smäll! Men vad kan jag göra? Kan ju inte låtsas för deras skull. Dock kanske jag borde be om ursäkt till mamma för hon verkade bli ganska sårad.

Och idag hoppas jag att jag kan träffa någon. Känns som om jag behöver komma ut och bara göra någonting. Viktoria pratade om att det var längesen vi sågs och att hon skulle komma till våran skola idag, men vi är ju lediga nu i två dagar & sen är det helg (långhelg, yäy!) men hon tyckte vi skulle ses ändå. Smsade henne för ett tag sedan & frågade hur det blir med det, hoppas vi kan hitta på något, bara sätta oss någonstans och prata ut.

Igår pratade jag med M och vi kom fram till en del saker. Hade ingen aning om att hon kände så men det kan ju inte jag göra något åt heller. Saknar verkligen hur allting var förrut då vi hade den där tillhörigheten till varandra, vi tre iallafall. Medan vi pratade om det igår så sa jag ju att jag inte känt någon skillnad. Men jag håller fast vid att jag inte känt någon skillnad vid just våran relation. Men man märker ju hur annorlunda allting är mot förra året, det är helt sjukt hur annorlunda vi är som personer och hur alla våra relationer förändrats. Men jag saknar verkligen det som var.

/S, hoppas det där med att jag är stolt över mig själv kickar in snart.