A reminder

Mwahahah! Som det ser ut nu så behöver inte Simon vara min hjälte *knackar i trä & säger peppar peppar* eftersom att mitt internet bara helt mirakulöst började funka? Don't even know what happend. Var på luren med Simon och så bara råkade jag klicka på logga in på msn på datorn och så bara loggades det in. Wtf säger jag bara? Helskumt, och innan när jag försökt fixa till det i över en timma så funkade det inte. Eller jo, uppenbarligen funkade det jag gjorde då eftersom det gav resultat nu mihi. Dock har jag inte bara goda nyheter idag.

Det började med att jag satt i skolan & helt plötsligt rusade T ut ur lektionen. Jag tänkte inte mer på det utan tänkte att hon kanske skulle göra något viktigt bara. Malin som satt längre fram än mig hörde att någon grät, och sprang ut. Jag som tänkt att jag inbillade mig gråten insåg då att det var på allvar och sprang lika snabbt ut tillsammans med henne. Det var dåliga nyheter om khalo, han ska operera hjärtat nästa vecka och självklart var ju T orolig som fan. Det kan jag förstå, för det är jag också. Det finns fan ingen gulligare än honom, seriöst! Kommer aldrig finnas heller. Sedan kom Mithila dit rusande efter hon också hört och det blev en väldigt jobbig stämning timmarna framöver, men för dem där två skulle jag vara i varenda jobbiga, obekväma situation möjlig. Sånna här känsliga grejer hatar jag framförallt för att jag hatar att visa mig sårbar (genom att t.ex gråta) men fan, det sket jag helt och totalt i idag för allt jag ville var att finnas där. Och vet ni vad? Jag vet att ni oroar er. Att ni kommer göra det fram tills det är över. Men se inte det här som ett bakslag, se det som ett steg framåt. Han kommer få operationen för det är vad som är bäst för honom och vad som kommmer hjälpa honom.

Och varenda steg genom den här tuffa vägen, så kommer jag finnas här. Det är bara titta över axeln! Jag kanske inte är den världsbästa på att trösta eller säga saker som får en att må bättre (faktiskt inte ens nära) men jag tror och hoppas att ni innerst inne vet att jag finns här för er genom små gester som att jag håller era händer, eller ger er kramar. Jag kan aldrig sätta i ord vad ni och eran familj betyder för mig.. Ni är min andra familj och inte fan ska något ont hända er. Det här kommer ordna sig, det vet jag att det gör. På ett sätt eller ett annat.

När sånt här händer, då ser man verkligen vilka man kan vända sig till. I detta fall så steg hela Sps06 upp till den rollen & fanns där för framförallt Tanzila och även Mithila och till och med för mig. Det tycker jag visar hur jävla underbara människor det finns i våran klass och hur jävla tur vi har att vi träffat dem. Jag verkligen älskar min klass, dem är helt underbara! Det finns inga bättre. Och för att citera Umit: Vi är som en enda stor familj <3. You guys are the best!

khalo <3


Kommentarer
Postat av: Tanzila

Du har alltid varit här för mig, och jag uppskattar det verkligen. Btw, du är bäst på att trösta! Hålla min hand, ge en kram, göra något klantigt eller säga någon jätterandom. Me love it <3<3<3<3

2008-09-20 @ 10:39:23
URL: http://teeque.blogg.se/
Postat av: Tanzila

Oj glömde säga, grattis till internet :O!

2008-09-20 @ 10:39:52
URL: http://teeque.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0