.

Idag och igår var verkligen helt värdelösa och tråkiga dagar. Helt onödiga, för allt jag gjort är att tänka vilket aldrig leder till något bra. Bah. Jag tror jag egentligen vet, men vägrar inse för att jag är bara för trött för att ta en tripp till samma jävla ställe jag alltid stått på. Eller ptja, egentligen har det alltid varit såhär, vilket ingen kan förstå. Jag vet inte varför jag inte har kunnat släppa taget på såhär länge, men jag har inte kunnat det och det är bara inse. Jag blev så glad utav vad du sa, men samtidigt så jävla sårad. Det var då jag insåg vad jag alltid vetat.


Det här är föralltid, du är en sån där kärlek som är förkrossande att glömma, och som finns i en föralltid. Innerst inne, så kommer jag alltid älska dig. Och det vet jag nu..