.

Och jag menar det jag sa; att det kanske är bäst att vi släpper varandra nu innan vi fastnar mer. Du har visat mig en sida av dig själv som jag verkligen inte trodde du hade. Vem kunde tro att du kunde vara den där känsliga, mjuka, romantiska och otroligt gulliga killen som du har visat dig vara?


--

Efter en sleepover hos familjen Q satte tankarna igång, efter mitt och M's snack om natten. Letade då upp min gamla blogg som jag brukade skriva i när det var du och jag (citat ur den bloggen där uppe). Läskigt hur sånt bara kan komma springandes från ingenstans, ett helt arkiv av minnen bara öppnas upp och man kommer ihåg de sårade känslorna, de lyckliga stunderna, telefonsamtalen, smsen, allt det där roliga. Inte för att jag har känslor kvar för just den här personen, utan för att han alltid kommer vara ett fint minne. Oftast skojar man bort sånt här, man vill inte komma ihåg, för oftast - då kommer de dåliga sakerna tillbaka först, men vad glad jag blir att veta att jag kan öppna mitt hjärta för någon annan, och inte bara vara den där som är fast hos samma person dag in och dag ut. Visserligen slutar det ju alltid upp hos den personen, men som jag sa till M igår: jag var så kär i dig då. Att jag fick se en person som ingen annan fick se.

Haha, gillar att tänka tillbaka på sånt här ibland. Komma ihåg det roliga somsagt, inte bara det dåliga. Jag kan sitta och titta på dig ibland och skratta till, du undrar alltid varför. Jo, det är för att jag minns allting, det dåliga, men främst det bra.


"hur mycket jag än försöker dölja sanningen för alla
måste jag alltid berätta den när det är dig jag pratar med"