.

Då man egentligen har haft massor som hänt runt sig att skriva om, så har det inte blivit något skrivande. Skyller på bristen av tid. I torsdags samlades vi i klassen för att fixa med flaket, lite sådär lagom innan. Det visade sig bli en hel del krångel med flaket, höll nästan på att bli så att vi inte hade något flak ens. Men sedan kom flak-Micke på kvällen och vi kunde börja fixa, men kom hem väldigt sent. Sekunden jag kom hem vid 23.15 så hoppade jag in i duschen, duschade en timme, gick till syrrans rum där hon fixade mina naglar till kl 01 på natten, sen fick jag sova där inne så jag hann få lite sömn innan jag skulle upp tidigt på morgonen. Kl 03.30 så ringde klockan.

Det var dags för studenten. Direkt upp, sätta sig och få håret fixat av syster, bli sminkad av syster (min personliga makeup artist och frisör?!). Det blev en hel del stress då håret tog längre än väntat. Helt plötsligt hade jag bara en kvart på mig att byta om, ta på mig alla smyckena, skorna och allting. Men trots det hann jag till bussen som skulle ta mig mot Märsta station. Då var klockan 05:49. Förstår inte hur jag orkade?!

Väl på bussen träffade man Denise, och på station satte vi oss på bussen mot Sigtuna där vi mötte några andra från klassen. Champagnefrukosten var sååå mysig, det var skönt att få umgås sådär med klassen en sista gång, vi alla tillsammans som en helhet. Det blev bland annat diplomutdelning med massa skratt, drickande, fotande och så åt vi lite av maten som serverats fram. Innan klockan hann bli halv nio så hoppade vi alla i olika bilar, Asteras familj hade fixat så alla fick skjuts, så himla snällt! Drog till skolan där jag mötte syster för jag glömt min visselpipa och då fick jag och TQ samtidigt våra skitballa presenter! <3 Drog in, träffade lärarna, umgicks, minglade i aulan och pratade minnen, skrev i varandras mössor och gick sedan och såg på cermonin i Kulturum. TQ fick pris för sitt projektarbete, Sebbe fick stipendie (?) Nazanin höll världens finaste tal, och fick blommor och blev tackad för sina år i Elevrådet av rektorn. Var så fint! :] Sedan var det dags för lunchen. Snart var klockan halv 1, så vi fick dra in till skolan och ställa oss vid utgångarna varje klass tilldelats.. Det var sån jävla cool känsla att stå där och vänta på att bli utsläppt och få skrika utav helvete och springa ut ur den där jävla skolan ska ni veta, haha!

När jag hittade min familj och släkt (som tog ett bra tag) så fick jag blommor, presenter och en massa. Även Anik och hans familj var där, mina grannar. Uppskattades :] När jag sedan fick höra att jag fått ett samtal, och det var mamma på andra sidan luren förstod jag att hon inte var där. Hon bad om ursäkt men jag blev så himla upprörd att när vi la på började jag gråta, för hon lät så trött och ledsen. Hon hade fått cellgifter hela veckan och var osäker på att hon skulle kunna gå på studenten, men för säkerhetsskull hade hon fått sin läkare att skicka hit en rullstol. Men hon orkade ändå inte. Självklart förstår jag att cellgifter är jobbigt, men just då ville jag bara få en kram av min mamma, få ett grattis och ett leende. Men det fick jag inte. Då började jag gråta, men syster tröstade mig så gott hon kunde och sa åt mig att ha kul istället. Så det gjorde jag... Flaket måste nog ha varit det roligaste. Var så skönt att åka förbi alla, skrika, sjunga, vissla i visselpipan och ha det kul med klassen!! Skönare känsla var det längesen man fick känna faktiskt, det kändes ju så sjukt alltihopa och allt gick så fort från utspringet till att vi skulle gå av flaket.

Våran klass höll igång hela dem 2 timmarna som vi fick åka runt, helt amazing var det. Sedan fick man ett kort av TQ som gjorde att många började gråta, efter det var det att börja gå hemåt där jag möttes av gästerna. Var så trött att jag satt med ett colaglas i handen på soffan och somnade mitt i allt? Och tydligen följde syster mig till mitt rum där hon la mig så jag fick sova ett tag innan kvällen. Vaknade på kvällen utav att Milena kom för att gratulera mig  :] <3 Medan hon var här började jag fixa mig, så väntade vi på Viktoria. Innan vi drog blev Milena helt taggad på att dra ut så hon gick hem för att fixa sig medan vi drog och krökade hos Malin, var så himla nice där! Fick också träffa Micke för första gången, är glad för Malins skull! <3 Vi drack, umgicks och Anik blev bästisar med alla?! Haha :D Milena kom dit senare, kändes skönt att vi alla kunde vara i samma rum, det var så längesen. Och jag fick världens känsla då jag satt och umgicks med Viktoria och Milena samtidigt. Efter allt tjafs hittade vi tillbaka till det där stället där man kände sig helt bekväma med varandra. Iallafall jag. Och det var så himla skönt och var en av de grejerna som gjorde min student. Har saknat just det där, så det kändes ju så himla underbart. Tack tjejer för det, har verkligen saknat oss så jag uppskattade de stunder vi hade denna dag ännu mer och hoppas på flera sånna här stunder med er.

Drog senare mot KC där allt var underbart.. Tills den sista timmen då en massa grejer hände, men kan säga att jag finns alltid här för dig M hoppas du förstod det.

Min student var iallafall underbar. Kommer sakna min underbara klass och mina vänner. Men jag är fast besluten att hålla kvar kontakten med vissa och det ska jag kämpa för. Så jag kommer se mer av Umits dampattacker, Andros smalhet. Malins skrattattacker och konstiga samtalsämnen, TQ's alltid glada jag osv osv. Vet att man inte kommer kunna hålla kontakten med alla, dessa var de jag kom närmast, men vill alltid veta att alla mår bra för jag älskar verkligen alla dessa människor. <3 Tack för 2 underbara år tillsammans med er, sps06! Kommer aldrig glömma våra minnen.

Tack för en oförglömlig dag allihopa!