.

Idag var vi i Enköping med Lpl-klassen där vi besökte Försvarsmakten, var faktiskt rätt intressant, hade vart intressantare om jag inte hade varit så jävla trött. Vi kom väl hem vid sisådär 13-tiden, alla drog och käkade ute medan jag var tvungen att gå hem för att jag inte har pengar. Det var ju skoj, är så jävla trött på att inte har pengar. När jag kom hem såg jag på One tree hill och Gossip Girl, de två nya avsnitten alltså, sedan gick jag och la mig, fett skönt. Sov hela kvällen, pratade massvis med K och sen började jag skriva på den där jäkla filosofiuppgiften som jag skjutit upp som vanligt.

Fick väl ihop 4 sidor så mina svammelförmågor räddade mig där tihi.

Annars så känner jag mig rätt avtrubbad. Vet inte vad jag får och inte får känna? Visst, jag får känna som det vill men känns inte som att jag är berättigad till många av de känslor som jag känner när det gäller ja, allt som har med dig att göra. Har ingen rätt att bli sur, svartsjuk, irriterad, eller någonting alls. Jag får bara känna mig som jag gör och stå i det, och känna mig som världens idiot p.g.a de känslorna. Känns ju lite sådär dumt. Det är svårt när man inte kan släppa taget om vissa som förbannat försöker dra åt motsatt håll. Jag tänker alltid att "gå vart du vill, gör vad du vill, jag ska inte bry mig längre och jag ska släppa taget" men det går aldrig längre än att jag bara tänker så, för jag vågar aldrig göra så och jag vill aldrig det heller. Helvetes jävla känslor. Finns så mycket jag vill göra, ser så mycket i dig men samtidigt är det bara tomt, vi kommer aldrig hitta någonstans och det vet jag. Finns ju alltid andra som passar bättre, jag kommer alltid i sista hand och så har det alltid varit, till och med way back when... När jag väl öppnar mig blir jag bara nedskjuten, varesig det är med dig, eller det var med honom. Kärleken är inte till för mig.