.

Ta dig i kragen
Håll dig vaken på dagen
För allting går vidare men saknaden skaver
Ingenting blir bättre av att bara gräva ned sig
Kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag ser dig
Tack för alla fina minnen som vi delar
Känner rädslan för skillnaden att leva
Spelar ingen roll nu om det är du och jag
för bara du är lycklig så kommer livet sluta bra

Det är inte OK när skolan sätter så mycket press på en att man bryter ihop sakta men säkert. Jag är en sån som blir ledsen lätt men visar mig aldrig ledsen framför andra. Kan räkna på en hand hur många gånger jag låtit mina vänner komma och trösta mig för jag är så ledsen och jag faktiskt berättat hur jag känner och låtit mig bli tröstad. Det är två gånger, första gången var för kanske 2 år sedan och andra gången var igår. Ringde först Viktoria, men kändes för det första dumt att dra ned henne på hennes födelsedag så jag höll minen och sa att jag skulle ringa upp henne senare. Så jag ringde upp Mithila och då bara brast allting. Hon hoppade på första bästa buss och kom och mötte mig, vid det laget hade jag lugnat mig lite. Men fan vad crap allting känns. Jag orkar verkligen inte med den här pressen. Jag skulle vilja säga att jag är smart. Jag är smart. Men jag är inte skolsmart hur man än vrider och vänder på det. Jag är smart på andra sätt, sånt som man inte kan sätta betyg på. Att gå till skolan för mig är som att gå till ett ställe där man blir idiotförklarad varenda jävla timme och ses ned på. Man får veta att man inte är bra nog varje dag. Det är vad skola är för mig. Nu kanske många kan förstå varför jag mer än gärna brukar vilja skolka längre perioder för jag orkar helt enkelt inte höra att jag är värdelös varenda dag. Jag är inte värdelös så helst vill jag inte sitta och lyssna på det heller.

Sen när man har lärare man inte kan resonera med blir det ju bara värre. Förlåt, men varför fan går en människa och blir en fucking lärare om dem inte tycker om det?! Jo, jag kan se att du inte tycker om yrket eftersom att du gör ditt bästa för att förvärra andras situationer. Kanske för din egen är så dålig? Men vem fan bryr sig om dig egentligen, aldrig vart med om en mer idiotisk, otrevlig och oresonlig människa, inte bara lärare. Utan människa.

Sen till råga på det så gillar jag verkligen inte vart andra saker i mitt liv leder. Texten ovan är precis som jag känner. Har svårt att visa/säga det. Men var lycklig. Önskar verkligen du hade känt annorlunda, och det är inte ens det.. OM jag hade kunnat ändra på det hade jag känt annorlunda. Men det går inte. Vill alltid vara din vän men det verkar inte fungera i principen. Orkar inte med allt det här jävla tjafset..

Nu vill min lärare också att jag ska hinna göra 4 prov innan tisdag, 2 imorgon, det fick jag veta IDAG. Och så har jag ett NK-prov på fredag. Det här är ju bara så jävla lyckat. Lärare har fan varken sympati eller medlidande. Ska försöka lugna ned mig nu.. Kolla på lite vänner. Sedan blir det plugg. Vart fan är studenten? Känns långt bort på något sätt..